Hej !
Idag är det äntligen lördag vilket betyder att jag äntligen får somna i min pojkväns armar igen.
Jag fick gå upp sex idag för börjar jobba klockan sju, de är ett under att jag ens går upp så tidigt på en lördag. Fast det är egentligen sovmorgon för får gå upp fem på skoldagar. Nog om det!
Jag fick slita som en idiot men det kändes konstigt nog jävligt bra, känner mig så vuxen när jag har mina arbetskläder på mig det är en jävligt härlig känsla vuxen poäng till mig ! Scooore!!
Jag slutade nyss jobba så har alltså jobbat i elva och en halv timme, men endast 5 minuter paus.
Är helt jävla slutkörd, men skulle varit skönt att lägga sig i sängen och sova fast nä.
Är påväg till behandlingshemmet för ska hämta mina sista saker, fan vad sjukt allt detta känns. Helt plötsligt är jag hemma.
Ärligt talat jag visste denna dagen skulle komma, men har inte känt mig redo känner mig ärligt talat inte redo nu heller men jag vet att jag aldrig kommer bli redo. Så många sjuka tankar tre år på behandlingshemmet, det känns så konstigt känner mig ensam. Vet jag inte är ensam men känner mig ensam, så jävla sjukt att de sitter kvar saker från hemmet. Gör likadant som där, tar av mig skorna går in på rummet kastar av jackan och sakerna på rummet den enda skillnaden är att den korridoren man är tvungen att gå igenom på hemmet finns inte, de fula kräkfärgade golven finns inte. Lamporna som tänds när du går finns inte, nyckeln in till rummet finns inte, numret på dörren finns inte och de finns inte dörrar runt mig med olika nummer där andra bodde.
Jag vet jag inte är redo men har aldrig spelat på säkra kort, om allting fuckas nu så är det försent att backa ur, lägger om mina kort nu.
Kommer inte inse att jag aldrig mer kommer befinna mig där förens alla saker är hämtade.
Kommentera