Hejsan och godkväll alla fina läsare där ute.
Jag blandade totalt ihop tidigerna med naglarna så idag klockan 11.00 ringde nagelsalongen och sa jag hade tid, så jag plågade Ale med att köra mig dit och sitta med och hjälpa mig välja. Men min tanke att hämnas på Ale för hans jävla bilintresse gick åt helvete så slutade med att Ica fick bestämma färg via telefonen spännande.
Jag gjorde mina naglar blåglittriga med fallande glitter, det blev extremt bra ska bara dit där imorgon och ändra formen lite på naglarna.
Ni som funderar på att göra naglar eller som gör det, om ni bor i Kristianstad eller om ni har möjlighet till att ta er till Kristianstad så måste ni göra era naglar på
HOA LAN NAILS
Hon som gör naglarna är världens underbaraste, hon är trevlig du får ett extremt bra bemötande och hon ger dig tips och är så underbar !
Det är bra kvalitet på naglarna man gör, dem håller länge och påfylllningen är billig så rekomenderar verkligen stället, sen är de en otroligt bra prislista.
Nu tänker jag att jag ska lämna dagens händelser totalt.
Detta jag kommer skriva nu är inte för att söka uppmärksamhet utan de är för att jag behöver skriva av mig vilket jag har min blogg till, så om du ändå tror du kommer tänka jag skriker om uppmärksamhet och ditt medlidande så sluta läsa nu då.
Oj har bara skrivit och skrivit som en idiot här, men imorgon är de fredag och då kommer äntligen min bästa ''M'' ska mysa sönder saknar honom så.
Ha en bra kväll, godnatt alla !
HOA LAN NAILS
Hon som gör naglarna är världens underbaraste, hon är trevlig du får ett extremt bra bemötande och hon ger dig tips och är så underbar !
Det är bra kvalitet på naglarna man gör, dem håller länge och påfylllningen är billig så rekomenderar verkligen stället, sen är de en otroligt bra prislista.
Nu tänker jag att jag ska lämna dagens händelser totalt.
Detta jag kommer skriva nu är inte för att söka uppmärksamhet utan de är för att jag behöver skriva av mig vilket jag har min blogg till, så om du ändå tror du kommer tänka jag skriker om uppmärksamhet och ditt medlidande så sluta läsa nu då.
Jag vill inte ha din uppmärksamhet eller ditt medlidande jag vill bara lätta på något som alltid får och som alltid fått mig må dåligt.
Jag har alltid varit underviktig, i hela mitt liv och har så otroligt svårt för att gå upp i vikt, de är inte de att jag inte äter men mitt mående och alla mina mediciner som jag trycker i mig dem påverkar mig så otroligt mycket. Eftersom mitt mående alltid har varit en enda karusell så har det kommit perioder då jag mått så fruktansvärt dåligt så jag inte har kunnat äta, och dem gångerna jag kunnat äta under perioderna så har jag kräkt upp det lika snabbt. Jag kan vara hur hungrig som helst, kan känna att jag är så hungrig så jag håller på att spy kan vara så hungrig så jag inte kan göra någonting, kan vara så hungrig så jag gråter av hungern jag kan trots detta ändå inte äta. Spelar ingen roll vilken mat de är, min favoritmat kan jag inte äta kan inte ens äta en tugga på ett äpple vad jag än tänker mig så är ingenting gott, lukten av maten får mig vilja kräka rätt ut, tanken av att ta mat i min mun får mig spy känslan att ha en tallrik bredvid mig att se mat det får mig vilja spy.
När jag var 15-16 år så tränade jag en hel del, mitt liv var mat & träning under en väldigt lång och intensiv period. Jag blev för första gången nöjd med min kropp fick rumpan där den skulle vara, fick brösten där dem skulle vara, jag fick mina ben som jag ville jag hade min drömkropp jag älskade min kropp för första gången.
Nu mer än ett halvår efter så har jag bara fallt ner pladask i vikt, jag är så ledsen, arg, förtvivlad så länge jag kämpade. Mitt mående kom tillbaka som ett slag på käften, jag slutade äta, jag slutade vara nöjd med mig själv och jag, jag rasade.
När jag var nöjd med min kropp med former och muskler och hela min kroppsbyggnad så vägde jag drygt 60-62 kg nu när jag hatar min äckliga kropp så väger jag bara 47-48 kg bara på några månader så rasade jag 14 kg som ingenting.
När jag ska ta på mig nu, så får jag panik för spelar ingen roll vad jag än tar allting sitter löst på mig. Mina byxor sitter inte uppe, mina tröjor hänger löst, mina bh:ar är för stora allting bara är stort och sitter löst.
När jag hade min drömkropp hade jag 38 i byxor, eller s-m jag hade 36 i tröjor eller s-m jag var nöjd. Idag är detta förstort, jag kan bara ha XS och 34 i storlek jag kan inte ens ha 170 i barnstorlek för att det sitter för löst.
Jag vill kunna äta som jag ska och vill kunna få tillbaka kroppen jag en gång älskade och var stolt över, men nu mår jag så jävla dåligt över detta så jag kan inte jag orkar inte gå genom samma sak igen när jag ändå kommer rasa i vikt.
Jag ska nästa vecka börja på en ny medicin som kommer göra så jag får aptit får hoppas det hjälper, fan vill inte behöva äta en medicin som ger mig aptit.
Jag har alltid varit underviktig, i hela mitt liv och har så otroligt svårt för att gå upp i vikt, de är inte de att jag inte äter men mitt mående och alla mina mediciner som jag trycker i mig dem påverkar mig så otroligt mycket. Eftersom mitt mående alltid har varit en enda karusell så har det kommit perioder då jag mått så fruktansvärt dåligt så jag inte har kunnat äta, och dem gångerna jag kunnat äta under perioderna så har jag kräkt upp det lika snabbt. Jag kan vara hur hungrig som helst, kan känna att jag är så hungrig så jag håller på att spy kan vara så hungrig så jag inte kan göra någonting, kan vara så hungrig så jag gråter av hungern jag kan trots detta ändå inte äta. Spelar ingen roll vilken mat de är, min favoritmat kan jag inte äta kan inte ens äta en tugga på ett äpple vad jag än tänker mig så är ingenting gott, lukten av maten får mig vilja kräka rätt ut, tanken av att ta mat i min mun får mig spy känslan att ha en tallrik bredvid mig att se mat det får mig vilja spy.
När jag var 15-16 år så tränade jag en hel del, mitt liv var mat & träning under en väldigt lång och intensiv period. Jag blev för första gången nöjd med min kropp fick rumpan där den skulle vara, fick brösten där dem skulle vara, jag fick mina ben som jag ville jag hade min drömkropp jag älskade min kropp för första gången.
Nu mer än ett halvår efter så har jag bara fallt ner pladask i vikt, jag är så ledsen, arg, förtvivlad så länge jag kämpade. Mitt mående kom tillbaka som ett slag på käften, jag slutade äta, jag slutade vara nöjd med mig själv och jag, jag rasade.
När jag var nöjd med min kropp med former och muskler och hela min kroppsbyggnad så vägde jag drygt 60-62 kg nu när jag hatar min äckliga kropp så väger jag bara 47-48 kg bara på några månader så rasade jag 14 kg som ingenting.
När jag ska ta på mig nu, så får jag panik för spelar ingen roll vad jag än tar allting sitter löst på mig. Mina byxor sitter inte uppe, mina tröjor hänger löst, mina bh:ar är för stora allting bara är stort och sitter löst.
När jag hade min drömkropp hade jag 38 i byxor, eller s-m jag hade 36 i tröjor eller s-m jag var nöjd. Idag är detta förstort, jag kan bara ha XS och 34 i storlek jag kan inte ens ha 170 i barnstorlek för att det sitter för löst.
Jag vill kunna äta som jag ska och vill kunna få tillbaka kroppen jag en gång älskade och var stolt över, men nu mår jag så jävla dåligt över detta så jag kan inte jag orkar inte gå genom samma sak igen när jag ändå kommer rasa i vikt.
Jag ska nästa vecka börja på en ny medicin som kommer göra så jag får aptit får hoppas det hjälper, fan vill inte behöva äta en medicin som ger mig aptit.
Såhär sitter barnstorleken 170
Oj har bara skrivit och skrivit som en idiot här, men imorgon är de fredag och då kommer äntligen min bästa ''M'' ska mysa sönder saknar honom så.
Ha en bra kväll, godnatt alla !
Kommentera